Därför cyklar jag
Det finns så mycket jag älskar med cyklingen. Känslan, farten, naturen och framför allt alla dofter som förhöjer alla upplevelser lite extra. Doften av tallbarr får mig att minnas MTB-träningar från början av min cykelkarriär. Söt skogsdoft när solen värmer. Lite fuktigare och råare doft när det är lite blött och kallt ute. Havslukt, blommor, åkrar som tröskas. Naturens färger som ändras efter årstid. Grus som knastrar under crossens däck eller asfalt som svischar under racerns däck. Allt det där är frihet. Och det får mig att bli lycklig. Jag tänker ta tillvara på höstens cykling så gott det går. Spara allt i minnet så att jag kan plocka fram känslan i vinter när jag bara längtar ut igen. Sällskapscykling, ensamcykling allt är fint. Till och med motvinden kan va fin ibland. Det är ju trots allt bara lite vind och är det ändå inte så att jag blir starkare av den?